För millennier sedan
Då vidgades tanken
till andras världar
då såg man med nya
ögon på ego
och nya på alter ego
Slut på att mest bara
lusa varandra
samlivet började
ansas med ord
Då kunde man skvallra
då gick det att narras
så
i den bästa av världar
satte de sprätt på språket
Allt du säger kan tolkas på olika sätt
alltså kan orden stundom uppfattas rätt
Kort sagt
En spontan bubbla av rumtid
se där vår enkla härkomst
En smäll, en ljudlös smäll
ett helt universum i vardande
Kända och okända krafter
knådade samman jorden
Tellus en tydligt gynnad planet
gränsvärdena är subtila
Väldiga vatten häver sig här
allt livs källa
Sålunda lär oss kosmologin
jag svettas alltså är jag
Det gäller att tänka om
vad det gäller är omtanke
Pärlan
Så satt vi båda mållösa
slukade staden Atlanten fjällen
som inte stod på menyn
När vi gick hade stället svängt några varv – ett
planeten den kära krängt kring sig själv – två
och laglydigt flängt runt solen – tre
Hela galaxen snurrar – fyra
Livet är med andra ord en yra
Vet man inte vad patafysik står för
är man i gott patafysiskt sällskap
Rörelse
Vågen rullar utan vekhet
genom hav och tid och tankar
river med sig lämnar av
ger gestalt och omgestaltar
Kanske lyftas i ett vågsvall
kanske dränkas lika väl
eller bada bara bada bara bada
Vågen rullar oförtrutet
men partiklarna som bär
böljan rör sig blott i cirkel
det är så det är
När morgonen gryr skall jag öppna min dörr
och kolla att havet är kvar
Återigen
Sommarens torka rinner
i strilande strömmar
Spillkråkan sänder
sitt suktande kliy
som väderprofet
på semesternivå
Kon som vill upp
reser sig grundligt
med rumpan i vädret
Lärken garderar
med ryggmjuka skott
för nästa sommar
och nästa
Strandasterns blida
blåkragar
utmanar levnadsdagen
Slöjan i höjden
upplöser lyckligt
sig själv
Längst ute i ljuset
måste du värja dina nocturner
Flisor
Teoderik som sponsor
plus östgot minus animat
Ravenna i minnets engram
höga hövdingars säte
de arianers kätterska andakt
i tvivel på treenigheten
Dante bannlyst död och begraven
på årsdagen firad av mörkögda Florens
Frans från Assisi i solbrynt kåpa
duvornas mim på Galla Placidias skålrand
Glaslystern i mosaikerna
ögats väg till hjärtpunkten
som är vaxljuset
som är grindstolpen
som är tjärstickan
Stenflisor charmkvarkar
molnen krymper och ger plats
för den som tecknar tystnadens
fortissimo
De döda är fler än de levande
minoriteten förpliktar
Skapande ton
Det första ögonblicket
Förväntans öppna hand
Som när oboen ger ton
Och hela diket svarar
Övertoner undertoner
Allt i detta a
Musisk landkänning
Det största ögonblicket
Samma vår som Figaros bröllop spelades f.f.g.
grundade Gustaf III Akademien
Över
Skärtorsdag i skymningen
ljuset letar sig andäktigt
in genom korets vindögon
Fjällkyrkan reds till konsert
solisterna fem, hundra vi andra
stolarna åttioåtta
Orgeln en gåva från godsintheten
träflöjtsstämman syndigt skön
i Cappelens kyska legend
Fiolen stretar i nitisk gångart
drar ett andante i ärmen
Tartini vänder sig långsamt
Noterna borta en laddad minut
men Bachinventionen räddas
röda manschetter virvlar
Vivaldi en lustfylld trio
cembalon spritter iväg
men bratsjen vinner i längden
Skolad sopran a cappella
i stäv med ringlande slingor
folksång men inte folksång
Ave verum corpus
två fioler och orgel
Mozart har talat, basta
Inga applåder i Herrens hus
innan det hela är över